Våra farliga hundar
Ända sedan jag träffade Andreas och därmed även gjorde min första bekantskap med amstaffen, så har jag fått försvara rasen.
Frågor om jag vågar ha barnen runt hundarna, om jag vågar gå in till dem själv i hundgården, om jag vågar busa med dem...
Svaret är ja, ja, JA!
Jag har alltid gillat hundar, men har aldrig träffat en sådan underbar ras som amstaffen. Jag föll pladask för dess enorma kärvänlighet och oerhörda lojalitet.
Nu när jag får frågan om hundarna är farliga, svarar jag: "Ja, hela familjen sover i bilen om nätterna.."
På frågan om man har en kamphund, kan man även svara som Andreas gör: "Vi är inte så mycket för att tälta, så jag vet inte...":)
Boss ser inte så farlig ut, tycker jag...
Luna ser riktigt snäll ut på den här bilden..:)
Chica verkar inte vara på gång att attackera någon...
Leo ser tämligen ofarlig ut, han verkar till och med få sova i sängen...
Det är nog egentligen bara Prada som är riktigt, riktigt farlig...hahaha
Chica hos "mormor"
Och av mailet vi fick, låter det som att någon verkar vilja ha en liten amstaff själv...:)
Kan man bli mer symmetriskt tecknad?
Nä, nu...
...lägg AAAAAAV, Victor...Elton är MIN..
...du har ju faktiskt en egen plutt!!:)
Full fokus på matte - yeah!
Igår hade vi miljöträning. Över prasslande pressening, fladdrande snitselband och genom en tunnel skulle vi föra hundarna. Elton fixade det galant, lite otäckt med tunneln till en början kanske, men sedan kröp han igenom helt bekymmersfritt.
Vi tränade även på att passera de andra hundarna med fortsatt fokus på matte/husse. Det gick också bra, förrutom att jag blev så snurrig genom att jag kollade på Elton, att jag i det närmaste krockade in i mina medkursare.
Och så det stora eldprovet - Pillan sa att vi kunde öva valpinkallning med Elton och Leo.
Iiiiaaah!!!
Jag kände en kort stund hur magen drog ihop sig till en pytteliten boll, såg framför mig hur Elton forcerade fram bland valpar och kursledare..döv och blind för mig..
Men snacka om duktiga, bästa Eltonpluttegubben! När Pillan släppte honom hade han full fokus på mig, och bara på mig! Rusade raka vägen fram till mig och STANNADE kvar!:)
Andra gången släppte vi honom lite närmare de andra i gruppen och samma sak igen - han tittade inte på någonting annat än mig!
Jag blev så glad och stolt att jag nog blev 1.70 när jag sträckte på mig.
Kan det vara så att jag faktiskt lyckats med att spela pajas, tro...?:)
En liten pratkvarn
"Ligger han så här varje natt?" frågade hon när Elton kröp intill henne.
"Vad varm han är."
Gapskratt
"Nu slickar han på mina tår. Varför vill han det - det måste ju smaka jätteilla?"
"Jaha, nu biter han mig i hakan också."
"Det är fubbigt att ni får sova med Elton varje natt.."
"Var är Andreas?"
"Men oooh, vad Eltons mage är VARM!"
(Min dotter pratar en hel del. Vi tror att det beror på att hon som liten ramlade nerför en trappa. Hon hade änglavakt och klarade sig utan minsta skråma, men hon måste ha slagit i talcentrat på något sätt, brukar vi säga..:)
"Mamma, det är så mysigt med hundar...mest med valpar."
Där låg hon med världens lyckligaste leende på läpparna och gosade med en morgonpigg Elton. Det blonda håret en smula rufsigt. Försiktiga klappar på brunvit päls. Som en liten tavla.
Hon får så gärna prata...
Luna på valpkurs
Och husse Oscar ser lugn och nöjd ut med matchande mössa till Lunas fina höstkläder!:)
Så fint kort på en fin tjej!
Finklädd och redo för valpkurs!
Kontakt med husse
"Jodå, det är nog min godisbit han håller i där!"
Luna & Oscar
Fyra månader...
Jag tycker mig nästan kunna se hur Elton växer vissa dagar - det är faktiskt inte så himla mycket som skiljer i mankhöjd nu till de stora hundarna i familjen. Stor, men ändå liten - kan man säga så? Och varje dag är lika rolig att följa i deras liv.
Som häromdagen när Elton kom rusande tillsammans med Rambo och Disel genom köket. De underbara öronen kom fladdrande en halvmeter efter själva Elton och han såg så lycklig ut - ändå till de kom fram till dörröppningen, för där hade han inte en chans. Rambo och Disel fick plats i bredd, men Elton liksom bara försvann ur bild och kom snopet lufsande några kullerbyttor senare.
...älskade, älskade valp!
Terminator – Domedagen
Träden skiftar i vackert gul-rött och igår var det faktiskt lite kallare i sovrummet på kvällen än vanligt. Skönt då att ha ett gratis värmeelement i sängen – dock ett snarkandes sådant.
Hela natten har Elton legat under min haka och jag vet inte riktigt vad det är, men jag tröttnar aldrig på att gosa in mig vid kinderna, öronen, dubbelhakorna (Eltons alltså, vill jag poängtera)..
Sedan kom morgonen och det sedvanliga hemska uppvaknandet – Andreas alarm som tjuter igen och igen…och igen.
Han verkar inte ens notera det och jag blundar visserligen, men hör ju så klart. Till slut, när oljudet aldrig upphörde imorse, kisade jag lite sömndrucket åt den andra sänghalvan till – och där var han!
Hopkrupen över sin lysande mobil såg Andreas ut som Arnold i Terminator 2, scenen i början av filmen där han teleporterats från framtiden i den väsande och sprakande bubblan. Precis så.
Nu vet jag att Andreas kommer att tycka att det här inte är något att skriva om här på Backbonesbloggen, men jag SÅG att även Elton fann det hela en smula förvånande..:)
Vem vet - imorgon kanske jag vaknar med Wolverine vid min sida..:)
NEJ!
En tallrik med korvbitar ställdes fram och sedan fick vi en åt gången gå förbi tallriken och markera med röst och kroppsspråk när valpen gick fram och ville norpa en godbit.
Jag kan tyvärr inte rapportera hur det gick för Elton eftersom jag av redan kända anledningar inte minns så mycket av solonummer på kurser så där. Men jag har hört återberättas att jag har röstresurser i alla fall..:)
På grund av hällregn, hade vi därefter övning inomhus. Passivitetsträning igen och här snackar vi en uppgift som passar Elton som handen i handsken. Han somnar efter bara någon minut och det ju inte annat än att man blir lite stolt när ens hund är bäst på något:)
Hundshopping
Vi tog med oss både Arla och Elton in till stan och djuraffären, så att vi kunde prova på plats. Gissa om de fyrbenta fick uppskattning. En kvinna kom fram och frågade om hon fick hälsa på Arla och Elton. När hon hade klappat om dem, sa hon till oss: "Nu är min dag gjord!"
Då blev vi stolta:)
"Så här fin är jag idag!"
Besvikelse
Nu i veckan sa Andreas att det kanske var dags att låta Elton sova någon natt i sin hundbädd istället för i vår säng.
Jag tittade på honom med uppspärrade ögon och fick bara fram: "Men...men..."
Men så tänkte jag att okej då, det kunde vara lite intressant att se hur Elton reagerade på det hela...se om det betydde lika mycket för honom som för mig, om ni förstår hur jag menar..
Så när Elton kom smygande till min sida av sängen vände jag mig inte om mot honom, som jag brukar göra. Jag hörde hur han protesterade, men det var sedan det hela gick väldigt, väldigt fel..
För Elton protesterade inte mer, utan gick tillbaka runt sängen och lade sig i sin bädd.
Bara tio sekunder senare hörde jag skräckslaget den där "Nu-lägger-jag-mig-till-ro-sucken".
Men Äääääälton..det skulle ju inte gå såååå lätt..
:)
Hade matte sett den här blicken, så hade jag fått sova i sängen - det vet jag...:)
Vart tar tiden vägen?
Såg att han lagt ut cirka fyrtio bilder där under rubriken "Mina Hundar" - vilket var roligt att se!
Och han hade lyckats hitta en bild på Elton som jag missat (hur det nu är möjligt:).
Jag tycker ju fortfarande att Elton är en liten plutt, men när man ser de "gamla" bilderna så inser man hur snabbt de växer.
Mini-plutten
Före öronen antog Dumbo-storlek:)
En tand är lös...
...ja, inte bara en utan TRE små tomma gluggar är det i Eltons mun idag.
Igår fanns alla små risgryn på plats, så det går snabbt när de väl börjar ramla ut.
Husse tycker att Elton ser ut som ett riktigt hockeyproffs..:)
Han börjar bli stor nu, lille Äääälton!
Valpinkallning utan clown
Men...jag har ju helt glömt av att rapportera från senaste valpkurstillfället. Kanske beror på att jag igår chockat insåg att jag blivit tonårsmorsa - jag satt och räknade och räknade, men jag fick inte ihop det här med antal år mellan sonen och mig...;)
I alla fall var det inkallning som vi skulle träna på i måndags. När vi tränade enskilt gick allt jättebra och både Elton och jag tyckte att det var kul. Sedan skulle instruktören hålla i valpen, medan man själv sprang bort en bit.
Här var ju själva tanken att Elton skulle ha kommit till mig..vilken han i och för sig gjorde, men enbart en så kort stund att jag mest bara kände vinddraget, innan han glatt rusade vidare till de andra deltagarna och brottade omkull en av valpkompisarna.
"Ropa på honom" skrek instruktören och jag ropade. Men hörde han mig? Näe, Elton ville bara busa...
"Klappa i händerna!" skrek instruktören..men..hur lätt är det med koppel och kladdig blodpudding i händerna?
"Men gör dig rolig då!" skrek instruktören och jag ville mest bara skrika tillbaka: "Men gör det själv då!" :)
För nu är det faktiskt så att jag är ensambarn. Jag hade alltså inga syskon att leka pajas med när jag var liten... Det faller sig inte narurligt för ett ensambarn att spela clown inför andra...Så egentligen kan man ju säga att det är min mamma och pappas fel att det inte gick bra med inkallningen..:)
Om jag ser fram emot nästa gång?
Så klart - jag må vara ensambarn, men jag är ganska envis...:)
Och jag lööööv him, ål dö tajm anyway:)
Håll koll på 2011
En jättekul grej är att göra sin egen personliga almanacka.
Förra året fick jag tips om denna roliga sajt och beställde direkt.
Inlagan skapar man efter eget tycke och smak och i år kan man lägga upp en egen bild på fram/baksida - kan det bli bättre?
Skapa din alldeles egna här: Personlig Almanacka
Gissa vem som kommer att pryda min agenda 2011?!:)
Chica börjar bli stor tjej
Ja, nu verkar det som att alla "våra" valpar växer så det knakar runt om i landet.
Så här stor och fin tjej har Chica blivit nu!
Sussar sött!
Soffmys med kompisen Ninja
Söta tjejen!
Säg den som inte blir charmad av en amstaff?!:)
Poserar fint!
Prada tränar apport & sök
Ja, Prada tränar apport uppe i Norrlandsskogarna och enligt matte Camilla är hon superduktig (så klart, hon är ju en amstaff:)
Jättekul att höra om hennes framgångar och framför allt se de underbart härliga bildbevisen!
Naaaw, söt som socker!
Apport av handske
Apport av kamprulle
Apport av träapport
Inte alla valpar som bär en metallapport (säger vi stolt:)
Efter det här träningspasset somnade Prada som en stock med storebror Baxxe.
Hmmm...
Vet att jag är en vuxen kvinna som bör ta det på ett moget sätt..
Att jag borde kunna bjuda på det...
Men...
...jag blir inte glad när Elton lägger sig hos Andreas..(vet att jag är ogin)..
..men NEJ, jag tycker inte om det...
;)
Det är ju min lille Ääääältåååån...Ju!:)
En bild kan säga mer än tusen ord
Vi gillar ju våra valpköpare lika mycket som vi gillar våra valpar:)
Hittade (och snodde) så fina bilder på Luna, Josefine och Oscar från Josefines blogg. Ibland säger bilder mer än tusen ord - det uttrycket stämmer!
Ha det så gott nu i helgen, allesammans!
Luna & Josefine
Luna & Oscar
Ps.
Luna är valpen med den lilla prinsesskroken om ni kommer ihåg det...till det rosa lilla kopplet...:)
Fredagsmys
Ikväll har fyra hundar, tre barn och två vuxna kollat på Wolverine. Just för att det var fyra hundar, tre barn och två vuxna blev själva filmtittandet något ryckigt med valpkoll, kisspauser med mera...men nu har vi alla fall kollat klart:)
Tidigare idag hörde jag när Andreas pratade i telefon och hur han sa: "Jo, Elton har ju blivit något av Lindas skötebarn..."
Jag är så lycklig över att han insett det utan att vi behövt ha något allvarligt samtal om detta...:)
Och det är inte bara vi som gillar fredagsmys:)
Chica
Leo
Snygg-Gunnar
Varma amstaffvalpar i höstkylan
Härom veckan fick vi ju en bild på lilla Prada i sin vinterskrud - redo för Norrlandstemperaturen.
Men nu i måndags på valpkursen verkade det som att kylan dragit in även över Småland. Våra amstaffar började frysa lite smått så nu är det nog dags att fixa hundtäcke till de små.
Den här modellen sa Elton att han vill ha..:)
...jo, jag är helt säker på att han säger att det är detta hundtäcke han vill ha...:)
Finns i alla fall att köpa på: dinhundshop.se
Leta korv
Tanken var att vi skulle träna på att leta upp korvbitar i en ruta och det gick väl bra...förutom att Elton sprang rakt över gräsplanen till de andras ruta och började leta korv där istället.. Gången efter rusade han rakt över rutan till en av de andra valparna och började brottas istället..och under teoridelen snarkade han ljudligt över hela lokalen, som han nu tagit för vana att göra...:)
Ikväll har jag övat på att leta här hemma och då gick det jättebra - trots att Rambo och Disel fick vara åskådare och stod tio meter bort, höll sig Elton inom rutan hela tiden..I just love him:)
Framtida "kändis-lydnadsvärldsmästare-super-Elton"...?
Ja, vi får väl se...:)
Prada
Dotterns favorit i kullen var hon hela tiden valparna var kvar här i Sund.
Visste inte hur hon skulle ta att Pradas matte bor så lååångt upp man bara kan komma i vårt land...men när hon hörde att det var Camilla som skulle ta hand om Prada, var det helt ok:)
Här kommer lite bilder från Norrland och Pradas familj!
Prada med matte och "storebror" Baxxe
Prada agerar kudde åt Baxxe:)
Sötis-gumman!
Sitta fint - så fint!:)
Bossen från Götet
Fick många fina bilder och ett mail från Boss husse och matte nu i helgen - det är alltid lika roligt när vi hör av "våra" valpar (den har ni väl inte hört innan?!?:)
Boss väger nu 12 kilo och har fått en rolig kompis - en amstaffkille som man kan leka så där amstaffigt med!:)
"Fånga mig om du kan!"
Fina Boss!
"Va, vad det någon som sa något?"
Hundlediga
Årets bästa tillställning är utan tvekan kräftskivan - så här förväntansfull var Andreas igår när vi var i Skövde på fest:)
Loke och Victor tog hand om hundar och hus åt oss - tack så mycket!
Trevligt att vara hundledig ibland...men gissa vem jag längtade lite efter...:)
Gentlemannen Rambo
Men idag när solen sken och det var härlig höst i luften, tog jag med Rambo på en svamp-letar-promenad. Genom oländig skog tog vi oss - jag har en förmåga att i snyggaste Gollum-stil huka mig under gran och tall när det gäller att hitta det gula guldet i skogen.
Rambo visade mig på bättre och lättare vägar, som om han trodde att jag behövde lite hjälp...raringen. Och han satt så snällt och väntade medan jag plockade svampen och pussade mig lite då och då.
Jag tror vi var rätt nöjda båda två när vi traskade hemåt..och kantarellmackan blev så klart supersmarrig!
Min favvo-Rambo!
