En liten pratkvarn

Imorse tassade dottern in i sovrummet och kröp upp på Andreas tomma sida (det har varit så mycket med tre barn, 250 kvadratmeter hus, en valp, en löptik och två trånande hanhundar att jag knappt märkt att Andreas är bortrest:) 

"Ligger han så här varje natt?" frågade hon när Elton kröp intill henne.
"Vad varm han är."
Gapskratt
"Nu slickar han på mina tår. Varför vill han det - det måste ju smaka jätteilla?"
"Jaha, nu biter han mig i hakan också."
"Det är fubbigt att ni får sova med Elton varje natt.."
"Var är Andreas?"
"Men oooh, vad Eltons mage är VARM!"

(Min dotter pratar en hel del. Vi tror att det beror på att hon som liten ramlade nerför en trappa. Hon hade änglavakt och klarade sig utan minsta skråma, men hon måste ha slagit i talcentrat på något sätt, brukar vi säga..:)

"Mamma, det är så mysigt med hundar...mest med valpar."

Där låg hon med världens lyckligaste leende på läpparna och gosade med en morgonpigg Elton. Det blonda håret en smula rufsigt. Försiktiga klappar på brunvit päls. Som en liten tavla.

Hon får så gärna prata...


Kommentarer
Postat av: Josefine

Men har jag sagt att jag saknar er!! Eller VI saknar ER!

2010-09-25 @ 19:12:10
Postat av: Linda

Jätte-dito! Ibland önskar man att vårt land var mer fyrkantigt än avlångt:) KRAM

2010-09-26 @ 11:10:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0