En ögonsten i sängen
Igår när vi gick och lade oss, så skulle Elton sova i sin egen hundbädd för första gången på länge.
(Det är ju väldigt mysigt att sova med honom bredvid sig, det har jag ju tyckt i flera veckor nu...:)
Så fort vi släckte lampan hördes försiktiga tassar över trägolvet. Hundbädden är på Andreas sida av sängen, men av någon oförklarlig anledning smög Elton runt till min sida och sedan blev det alldeles tyst i mörkret.
Jag kikade försiktigt över sängkanten och där satt det lilla underverket och bara tittade upp på mig.
"Nu var det något som inte riktigt stämde", var det som att han ville säga.
Så självklart fick han komma upp i sängen, vår ögonsten som han är...för om man ska vara konsekvent, kan man ju se det som att det är precis det jag varit när han fått sova varje natt i vår säng...eller?;)
ja där ser man.. hehe. min lilla biff sover så gott i sin säng för utom när morgonen är kommen då vill han gosa, å d får han, gladligen. men vi får tampas med lite annat istället, han är kanon på alla vis med både människor barn och djur, men han väldigt kaxig i mella åt. men det går åt rätt håll iaf. så konsekvens för min del är något att hålla hårt på... fast han är min gosegris å det ägnar vi en hel del med att göra. ha d Mvh Michael
Jo, de kan ha lite stark vilja emellanåt, de här hundarna:) Just det i kombination med att de är världens mest tillgivna och kontaktsökande gör dem helt oemotståndliga! Ha det så fint nu, både du och Biffen!
Precis så konsekvent har jag också varit... Hundar är ju flockdjur och då måste de ju också sova med sin flock, eller hur??? Men när hon vill ha med sin gamla söndertuggade gympadojja, då sätter jag ner foten...//kram maria
Håller med dig fullständigt, Maria - inte ska man väl stänga dem ute från flocken, ens på natten?!?:)
